Ulsters ståndpunkt för union” av Ronald McNeill är en historisk skildring skriven i början av 1900-talet som fördjupar sig i Irlands politiska landskap, med särskilt fokus på Ulster Unionist-rörelsen mot självstyre. Boken syftar till att ge en omfattande beskrivning av Ulster-rörelsen och redogöra för de motiv och åtgärder som Ulsters protestanter vidtog när de motsatte sig övergången från Westminster till ett parlament i Dublin – en övergång som drivs av en komplex samspel av historiska, sociala, ekonomiska och religiösa faktorer. Bokens inledning ger en översikt över den historiska kontexten och betydelsen av Ulster Unionisternas motstånd. Författaren betonar att konflikten är djupt rotad i Irlands förflutna och nära sammankopplad med norra protestanternas identitet och lojaliteter – de betraktar sig själva som en bastion mot det de uppfattar som nationalisternas otrogenhet i södern. McNeill delar personliga insikter hämtade från sin egen erfarenhet inom rörelsen och berättar hur känslorna och organisationen inom Ulster Unionism utvecklades som svar på de hot som upplevdes till följd av de politiska förändringarna som infördes av den brittiska ledningen, särskilt under tidigare premiärministrar som Gladstone. Berättelsen lyfter fram nödvändigheten för Ulsters protestanter att inta en proaktiv hållning för att skydda sin politiska identitet och sina konstitutionella rättigheter.