”Agawan ng Dangal” av Fausta Cortes är en tagalogroman skriven i början av 1900-talet. Verket utforskar teman som kärlek, social status och moral i en filippinsk kulturell kontext och återspeglar sannolikt dåtidens syn på kvinnors rättigheter och möjligheter till egenmakt. Berättelsen fokuserar på Dolores, en ung kvinna som försöker hantera sina känslor i ett samhälle där personlig heder och värdighet granskas ingående. Inledningen av ”Agawan ng Dangal” skildrar en dyster men fängslande januarikväll i en stillsam by. Flera personer introduceras under en sammankomst fylld av musik och ungdomlig munterhet, där Dolores framhävs som medelpunkten för uppmärksamheten och får musikaliska serenader av sina friare, däribland Artemyo och Beteng, som tävlar om hennes gunst. Samtidigt börjar svartsjukans spänningar byggas upp, särskilt hos Beteng, som känner sig överskuggad av Artemyos charm och popularitet. Detta inledande kapitel antyder en framväxande kärlekstriangel och de sociala relationer som råder mellan personerna, vilket skapar den spänning och konflikt som kommer att utvecklas allt eftersom berättelsen fortskrider.