„Människokomedin: Inledningar och bilaga“ av Honoré de Balzac är ett omfattande litterärt verk skrivet i början till mitten av 1800-talet. Denna samling fungerar som en övergripande titel för Balzacs serie av sammanlänkta berättelser och romaner, som tillsammans skildrar de olika sociala klasserna och karaktärerna i franskt samhälle under den tiden. Balzac utforskar komplicerade teman kring mänsklig ambition, dummhet och de moraliska komplexiteter som finns inbäddade i sociala interaktioner, och ger därmed en omfattande översikt över livet i Frankrike under 1800-talet. Inledningen till detta verk består främst av en introduktion av George Saintsbury, där han reflekterar över Balzacs liv, karriär och betydelsefulla bidrag till litteraturen. Saintsbury tar upp Balzacs tidiga svårigheter, hans obevekliga arbetsethik samt de filosofiska grunderna som ligger till grund för „Människokomedin“. Han belyser hur Balzacs skrivande går bortom enbart berättarkonst och syftar istället till att ge en djupgående analys av samhället – på liknande sätt som en stor historisk berättelse. Introduktionen sätter tonen för de komplicerade porträta av karaktärer vars liv flätas samman inom den bredare ramen av social kommentar, och väcker frågor om mänsklig natur, moral och de samhällsrelaterade krafterna som verkar.
Wikipedia-side om denne boken: en.wikipedia.org/wiki/La_Com%C3%A9die_humaine