”Mentana e il dito di Dio” av Ernesto Pozzi är en historisk skildring skriven i slutet av 1800-talet. Verket reflekterar över de centrala händelserna kring slaget vid Mentana och betonar det italienska frivilligförbandets hjältemod och vedermödor under enhetsrörelsen mot påvliga och franska styrkor. Författaren, som själv deltog i dessa händelser, levandegör de brinnande insatserna från gestalter som Garibaldi och de uppoffringar som gjordes av människor som kämpade för nationell frihet och enhet. Bokens inledning sätter scenen för de skildringar som följer genom att beskriva Italiens turbulenta politiska klimat i slutet av 1860-talet, med särskilt fokus på de växande spänningarna mellan den italienska enhetsrörelsen och påvedömets etablerade makt, som stöddes av Frankrike. Den introducerar Ernesto Pozzi, huvudperson och berättare, och redogör för hans bakgrund och deltagande i de garibaldianska fälttågen. Texten ger en levande bild av upptakten till slaget och beskriver i detalj frivilligförbandets förberedelser och deras förväntan inför konflikten, vilket återspeglar deras glöd och hängivenhet till saken. Detta inledande avsnitt skildrar inte bara de historiska händelserna utan framhäver också de känslomässiga insatserna för de inblandade och banar väg för en fängslande utforskning av mod och patriotism.