”Isaotta Guttadàuro ed altre poesie” av Gabriele D’Annunzio är en diktsamling skriven i slutet av 1800-talet. Verket utforskar teman som skönhet, kärlek och natur, med gestalten Isaotta Guttadàuro i centrum. Hon förkroppsligar idealet av kvinnlig dragningskraft och omges av en rik väv av historiska och mytologiska hänvisningar. Genom sina lyriska verser utforskar samlingen begärets och längtans känslomässiga landskap. I början av volymen möter läsaren en livfull och praktfull scen där Lucrezia Borgia deltar i en storslagen fest. De följande dikterna begrundar Isaottas förtrollande skönhet och hennes beundrares hängivenhet, samtidigt som de åkallar bilder från naturen och den klassiska mytologin. Språket är rikt och suggestivt och skildrar Isaotta i olika miljöer och möten, där talaren uttrycker sin längtan efter och uppskattning av hennes grace. Inledningen anger tonen för en djupt romantisk utforskning av kärlek och idealiserad skönhet och presenterar en utsmyckad värld som lever av känslor.