”Θάνατος Παλληκαριού” av Κωστής Παλαμάς är en roman skriven i början av 1900-talet. Boken utforskar teman som hjältemod och tragedi och kretsar kring Μήτρος Ρουμελιώτης, en ung man som förkroppsligar sin gemenskaps modiga anda. I början av romanen utspelar sig handlingen under den dova natten Μεγάλη Παρασκευή (långfredagen), då lokalbefolkningen förbereder de sorgeceremonier som hör samman med Kristi korsfästelse. Berättelsen introducerar Μήτρος och hans följeslagare under en festlig men högtidlig natt, och i ett ögonblick av lekfull kamratskap skadar Μήτρος sig av misstag. Denna händelse sätter igång en kedja av händelser som utspelar sig mitt i gemenskapens oro över hans skada och dess följder, och visar både den tätt sammanhållna gemenskapens dynamik och de djupare temana dödlighet, manlighet samt samhällets förväntningar kring skönhet och styrka. Inledningen ger en inblick i bybornas liv, deras traditioner och de inre konflikter som Μήτρος ställs inför när han försöker hantera följderna av sin skada.