De nederländska kyrkorna och judarna, 1940–1945” av Johan M. Snoek är en historisk skrift skriven i början av 2000-talet. Verket undersöker de nederländska kyrkornas inblandning och reaktioner gentemot den judiska gemenskapen under nazisternas ockupation under andra världskriget. Boken fokuserar främst på två huvudteman: protesterna mot antisemitiska åtgärder samt de ansträngningar som gjordes för att hjälpa judar som gömde sig för förföljelserna. Bokens inledning skapar en grund för en utforskning av den historiska bakgrunden och det komplexa förhållandet mellan de nederländska kyrkorna och den judiska gemenskapen före och under kriget. Den introducerar sammanhanget från 1930-talet, lyfter fram de rådande attityderna gentemot judar, de olika kyrkodomenationerna samt de viktiga händelserna som ledde till nazisternas ockupation. Författaren reflekterar över tystnaden hos kyrkorna under de första åren av Holocaustet och beskriver därefter hur kyrkorna samarbetade för att hantera den pågående krisen. Berättelsen försöker också ta upp viktiga protester och hjälpinsatser som utfördes av kyrkogemenskaperna, samt de moraliska och etiska konsekvenserna av deras handlingar under en så turbulent tid.