Columbus: Amerikas upptäcktsresenärer” av John S. C. Abbott är en historisk skildring skriven i slutet av 1800-talet. Boken beskriver Christopher Columbuses tidiga liv och hans episka resor, med fokus på hans ambitiösa strävan att upptäcka nya länder samt de utmaningar han stod inför under vägen. Den belyser hans motiv och den socio-politiska situationen vid den tiden, och skildrar Columbus inte bara som en upptäcktsresenär, utan också som en man drivs av drömmar om äventyr och ett gudomligt syfte. Bokens inledning presenterar läsarna för den unga Columbus i hans hemstad Genua under 1400-talet och ger detaljer om hans blygsamma början som son till en ullverkare. Redan från ung ålder fängslades han av havet och potentialen hos outforskade länder, och fick en utbildning som omfattade navigering, matematik och astronomi. När han vuxnade påbörjade Columbus sina första sjöresor och utvecklade sin ambition att nå Asien genom att segla västerut. Berättelsen skapar en bild av honom som både en visionär och en man format av en turbulent värld – vilket förbereder läsarna på den betydelsefulla expedition som skulle leda till upptäckten av Amerika.