”Kemins grunder” av Antoine Laurent Lavoisier är ett vetenskapligt verk skrivet i slutet av 1700-talet. Detta grundläggande verk inom kemin ger en systematisk redogörelse för kemiska principer och upptäckter, med betoning på reformeringen av den kemiska nomenklaturen och klassificeringen av ämnen. Lavoisiers verk är betydelsefullt eftersom det lägger grunden för den moderna kemin genom att systematiskt beskriva växelverkan mellan material, gasernas natur samt principerna för förbränning och andning. Inledningen till ”Kemins grunder” presenterar författarens skäl för att reformera den kemiska nomenklaturen och redogör för hans tillvägagångssätt för att förstå kemins grundämnen. Lavoisier beskriver sin övertygelse om att ett tydligt och systematiskt vokabulär är nödvändigt för att kommunicera vetenskapliga idéer korrekt och hävdar att de namn vi tilldelar ämnen direkt påverkar vår förståelse av och våra diskussioner om dem. Vidare lägger han grunden för en undersökning av materiens omvandlingar och egenskaper, däribland samspelet mellan värme och gravitation som bestämmer de fasta ämnenas, vätskornas och gasernas aggregationstillstånd. Avsnittet återspeglar Lavoisiers engagemang för empiriska belägg och experiment som grund för förståelsen av kemiska fenomen, vilket är ett centralt tema genom hela verket.