"Grundtankar om krig och krigföring" av Carl von Clausewitz är en filosofisk avhandling om militär strategi, skriven i början av 1800-talet. Verket utforskar krigets natur, dess principer och förhållandet mellan krig och politik, och hävdar att krig är en fortsättning på statens politik med andra medel. Det behandlar centrala begrepp som försvarsteorin, komplexiteten i beslutsfattandet och krigets följder för både soldater och nationer. Textens inledning presenterar Clausewitzs grundläggande syn på krigets natur och väsen. Han hävdar att krig inte bara är en serie drabbningar utan en förlängning av den politiska diskursen, och betonar den avgörande rollen för såväl fysiskt våld som stridens psykologiska aspekter. Clausewitz diskuterar vikten av att förstå både krigföringens utmaningar och behovet av strategisk planering, samtidigt som han erkänner att krigets oförutsägbarhet gör rigida teorier otillräckliga. Han lägger grunden för en omfattande utforskning av militära operationer och beslutsfattande och framhäver nödvändigheten av anpassningsförmåga samt riskbedömning i stridssituationer.