”Quevedos visioner” av Francisco de Quevedo är en samling allegoriska berättelser skrivna i början av 1600-talet. Verket innehåller en serie visioner som berättaren upplever och utforskar genom satiriskt och fantastiskt berättande teman som moral, rättvisa och människans natur. De inledande kapitlen lägger grunden för berättarens möten med olika väsen, däribland demoner samt gestalter som representerar döden och domen, och blottlägger samhälleliga brister och mänskliga laster. I början av boken återger berättaren hur han bevittnade en exorcism av en besatt man i Sevilla, vilket väcker frågor om godtrogenhet och om själva besatthetens natur. När exorcismen skjuts upp talar han med den besatte, som hävdar att han hyser en demon inom sig; demonen avslöjar insikter om människans villkor och kritiserar särskilt sociala orättvisor och hyckleriet i olika mänskliga strävanden, däribland poesi och rättvisa. Detta etablerar en ton av svart humor och kritik som genomsyrar de följande kapitlen, medan berättaren fortsätter att utforska teman som kärlek, död, rättvisa och livets absurditeter genom skiftande allegoriska visioner, där var och en avslöjar djupare moraliska sanningar.
Wikipedia-sida om den här boken: en.wikipedia.org/wiki/Los_Sue%C3%B1os