”Irlands rundtorn; eller, Tuath-De-Danaanernas historia” av Henry O’Brien är en historisk skildring skriven i slutet av 1800-talet. Boken fokuserar på att utforska ursprunget till, syftet med och betydelsen av Irlands forntida rundtorn och antyder en koppling till Tuath-de-Danaanerna, ett mytiskt folk i irländsk folklore som ofta förknippas med högt utvecklad civilisation och magiska sedvänjor. O’Brien hävdar att dessa byggnadsverk föregår kristendomen och har djupa samband med hedendom och österländska andliga traditioner, samt presenterar teorier om deras arkitektoniska och symboliska betydelser. I början av verket presenterar O’Brien sitt ambitiösa mål att bevisa att rundtornet byggdes långt före kristendomens ankomst till Irland och avfärdar olika befintliga teorier om deras syfte, exempelvis att de skulle vara kristna klocktorn eller tillflyktsplatser. Han jämför tornens arkitektoniska stil med andra forntida byggnadsverk och pekar på ett hedniskt ursprung med anknytning till österländska religiösa sedvänjor. Genom hänvisningar till historiska källor, irländsk folklore och symboliska tolkningar lägger O’Brien grunden för en omfattande undersökning av dessa arkitektoniska underverks kulturella och andliga betydelse.