”Gloria” av Benito Pérez Galdós är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Berättelsen utspelar sig i den fiktiva spanska byn Ficóbriga och kretsar kring livet hos en ung kvinna vid namn Gloria, vars karaktär är livlig och fylld av nyfikenhet. Berättelsen antyder teman som kärlek och samhällets förväntningar, särskilt genom Glorias umgänge med sin far och den förestående ankomsten av hennes morbror, en biskop. Inledningen av ”Gloria” presenterar den pittoreska miljön i Ficóbriga, en kustby med ett livfullt landskap präglat av havet och jordbruket. Den etablerar bakgrunden genom levande beskrivningar av byn och dess omgivningar och visar Glorias oroliga väntan på morbroderns besök. Vi möter hennes far, D. Juan de Lantigua, som förkroppsligar en allvarlig men omtänksam närvaro och förmedlar sin visdom till Gloria, som kännetecknas av rastlöshet och en längtan efter handling. Denna dynamik lägger grunden för Glorias inre konflikter kring förväntningarna på äktenskap och hennes funderingar över livets val, medan morbroderns ankomst för med sig nya möjligheter och utmaningar för hennes framtid.