En ballong! Under belägringen av Paris” av Gaston Tissandier är en historisk berättelse som troligen skrevs under slutet av 1800-talet, i samband med fransk-preussiska kriget och belägringen av Paris. Berättelsen handlar om den innovativa användningen av ballonger som kommunikations- och transportmedel under en krisperiod, och lyfter fram ansträngningarna från olika personer – inklusive Tissandier själv – att utnyttja luftfart för att skicka budskap och förnödenheter till de belagrade pariser. Bokens inledning ger en bild av Paris’ farliga situation under belägringen och betonar dess invånarnas beslutsamhet trots överväldigande svårigheter. Det skapar också en dramatisk bakgrund för författarens egna upplevelser när han förbereder sig att lyfta i ballong för att leverera brev och proklamationer. Tissandier beskriver ingående förberedelserna inför flyget, tillståndet på ballongen, spänningen och ångesten vid uppgången samt de observationser han gjorde under resan. Han skildrar den farliga naturn hos operationen – både riskerna som hänger samman med flygningens mekanik och fiendekräften – och visar också sina egna tankar och känslor när han ger sig ut i luften i ett försök att överbrygga kommunikationsbristen mellan det isolerade Paris och omvärlden.