En ballong! Under belägringen av Paris” efters Gaston Tissandier är en historisk berättelse som troligen skrevs i slutet av 1800-talet, särskilt i samband med fransk-preussiska kriget och belägringen av Paris. Berättelsen handlar om den innovativa användningen av ballonger som medel för kommunikation och transport under en krisperiod, och lyfter fram ansträngningarna hos olika karaktärer – inklusive Tissandier själv – att utnyttja luftfart för att skicka budskap och förnödenheter till de belagrade pariser. Bokens inledning ger en bild av den allvarliga situationen i Paris under belägringen och betonar beslutsamheten hos dess invånare, även inför överväldigande svårigheter. Det skapar en dramatisk bakgrund för författarens egna upplevelser när han förbereder sig att lyfta i ballong för att leverera brev och uttalanden. Tissandier beskriver ingående förberedelserna inför flyget, tillståndet på ballongen, spänningen och ångesten kring uppgiften, samt de observationser han gjorde under resan. Han skildrar den farliga naturn hos operationen – både riskerna som hänger samman med flygningens mekanik och fiendekrafterna – och visar också sina egna tankar och känslor när han ger sig ut i himlen i ett försök att överbrygga kommunikationsgapet mellan det isolerade Paris och omvärlden.