Filipinas om hundra år” av José Rizal är en socio-politisk essä skriven i slutet av 1800-talet. Boken undersöker framtiden för Filippinerna under spansk kolonialherravälde och funderar över de potentiella konsekvenserna av fortsatt förtryck samt den nationella medvetenhetens växt bland filipinerna. Rizals verk fungerar som en varning beträffande de sociala, politiska och moraliska implikationerna av kolonialstyrning. I texten skildrar Rizal Filippinernas historiska sammanhang, beskriver de strider och svårigheter som upplevts under kolonialismen samt de effekter detta har haft på nationellt identitet. Han ställer viktiga frågor om öarnas framtid och väger möjligheterna att behålla kolonialstatusen eller sträva efter självständighet. Genom hela essän betonar Rizal vikten av utbildning, politisk representation och moralisk integritet för att uppnå sociala reformer. I slutändan argumenterar han för nödvändigheten att erkänna och ta itu med filipinernas önskningar och rättigheter, och menar att verklig framsteg är omöjligt under ett system som ignorerar deras värdighet och autonomi.
Wikipediasida om denna bok: en.wikipedia.org/wiki/Filipinas_dentro_de_cien_a%C3%B1os