José Rizals ”Rizals egen berättelse om sitt liv” är en biografi skriven i början av 1900-talet, närmare bestämt under åren strax efter 1918. Boken skildrar José Rizals liv och erfarenheter. Han var en framstående filippinsk nationalist och revolutionär, vars skrifter och idéer spelade en avgörande roll i kampen för Filippinernas självständighet från det spanska kolonialstyret. Genom sin egen berättelse går Rizal in på sin barndom, utbildning och sin tids samhällsfrågor och visar sin intellektuella utveckling och sina strävanden. Berättelsen växer fram genom en blandning av personliga anekdoter och historisk kontext, när Rizal återger sin födelse i Kalamba, sina tidiga skolupplevelser, familjedynamiken och de formativa ögonblick som formade hans karaktär. Han reflekterar över de orättvisor som hans familj utsattes för, framför allt hans mors felaktiga fängslande och den förtryckande miljön under det spanska styret. Boken lyfter fram hans litterära verksamhet och utbildningsväg och avslöjar även Rizals djupa patriotism och hans vision för Filippinerna. Hans nedtecknade tankar om arbete, etik och nationell identitet genomsyrar verket, vilket gör det till inte bara en skildring av hans liv utan också en djupgående kommentar till den filippinska erfarenheten under en kritisk vändpunkt i historien.