Det fria Rysslandet” av William Hepworth Dixon är en historisk skildring skriven i slutet av 1800-talet. Verket syftar till att ge insikter i karaktären och ambitionerna hos ett återfödd Ryssland, särskilt efter kaoset under Krimkriget, med fokus på begreppet frihet som är inneboendet i dess kultur och folk. Författaren försöker skildra den livliga historiska miljön samt hur tidigare invasioner har påverkat det ryska identiteten, och antyder att ett nytt nationellt samhälle har uppstått – ett samhälle fyllt av önskan efter fred och frihet. Textens inledning introducerar läsaren för de hårda norra landskapen i Ryssland, med betoning på den farliga naturen hos Vita havet och dess omgivande territorier – en miljö som beskrivs genom berättelser från resenärer. Den danska kaptenen kommenterar regionens oinvitande egenskaper under sin navigering i de farliga vatten. Berättelsen lyfter fram olika grupper av människor som lever under svåra förhållanden, såsom de nomadiska laplandarna och de inhemska samojederna, och visar en värld som verkar ödlös och hårtvist – men ändå fylld av komplexa sociala strukturer och traditioner. Prosen fångar den atmosfäriska skönheten samt de outtröttliga kamparna som dess invånare står inför, vilket skapar en levande bakgrund för utforskningen av Rysslands kulturella och historiska identitet.