Det fria Ryssland” av William Hepworth Dixon är en historisk skildring skriven i slutet av 1800-talet. Målet med verket är att ge insikter i karaktären och önskningarna hos ett nyfödd Ryssland, särskilt efter kaoset under Krimkriget, med fokus på begreppet frihet som är inneboendet i dess kultur och folk. Författaren försöker skildra den livliga historiska miljön samt hur tidigare invasier har haft inverkan på det ryska identitetsförståelsen, och antyder att ett nytt nationellt samhälle har uppstått – ett samhälle fyllt av önskan efter fred och frihet. I inledningen presenteras läsaren för de hårda norra landskapen i Ryssland, med särskild betoning på den farliga naturen hos Vita havet och omgivande territorier; berättelsen följer resenärer som navigerar genom dessa svåra vatten. Den danske kaptenen kommenterar de otilltalande egenskaperna i regionen under sin färd. Berättelsen lyfter fram olika grupper av människor som lever under svåra förhållanden – såsom de nomadiska laplandarna och de inhemska samojederna – och visar en värld som verkar ödefull men ändå fylld av komplexa sociala strukturer och traditioner. Prosen fångar den atmosfäriska skönheten samt de outtröttliga kamparna som invånarna står inför, och skapar därmed en levande bakgrund för utforskningen av Rysslands kulturella och historiska identitet.