”Diamantstad” av Herman Heijermans är en roman skriven i början av 1900-talet. Boken går in på livets realiteter för den judiska befolkningen i Amsterdam och undersöker samhällsfrågor och de problem som möter personer som Eleazar, som återvänder till en förändrad stadsdel fylld av minnen och djupa känslor. I början av boken anländer Eleazar till Amsterdam, nostalgisk men samtidigt konfronterad med stadens hårda verklighet och förfall sedan hans senaste besök. Han iakttar de välbekanta vyerna i det judiska kvarteret och brottas med känslor av glädje och sorg, liksom med en bitterhet över den utbredda fattigdom och det förfall som omger honom. Hans möten med andra personer, såsom juden som putsar skor och rabbinen, riktar uppmärksamheten mot befolkningens svårigheter och framhäver teman kring social ojämlikhet mot en bakgrund av levande bilder och skarp kritik av de fattigas levnadsförhållanden. Inledningen skapar en kuslig stämning och förebådar utforskandet av djupare samhällsfrågor i berättelsen.