”Paulina Buxareu” av Josep Maria de Sagarra är en roman skriven i början av 1900-talet. Berättelsen utspelar sig i en pittoresk bergsby nära Barcelona och fokuserar på familjen Buxareu, särskilt Paulina, vars liv flätas samman med teman som kärlek, samhälleliga förväntningar och personliga ambitioner. Den skildrar rika relationer mellan karaktärerna och beskriver samspelet inom familjen och i de samhällskretsar som omger den. I romanens inledning presenteras berättarens band till familjen Buxareu, närmare bestämt Víctor Buxareu, hans hustru Maria de la Mercè och deras fyra barn. Till en början reflekterar berättaren över bergsbyns stillsamma charm och sina första möten med familjen när de slår sig ner där för sommaren. Víctor framställs som en vänlig och fängslande person som snabbt blir medelpunkten för all uppmärksamhet, medan även Marias skönhet och moderliga värme uppmärksammas. Allteftersom berättaren knyter band till familjen iakttar han dynamiken mellan Víctor, hans hustru och hans syster Lluïseta, vilket antyder djupare komplikationer som kommer att utvecklas i deras liv. Denna del lägger grunden för utforskandet av romantiska förvecklingar, samhälleligt tryck och ungdomliga ambitioner i de kommande kapitlen.