”Romantik kring romerska villor (renässansen)” av Elizabeth W. Champney är en historisk skildring skriven i början av 1900-talet. Verket utforskar de storslagna men numera ofta förfallna villorna som tillhörde romerska kardinaler under renässansen och fördjupar sig i deras arkitektoniska prakt och de livfulla liv som en gång fyllde dem. Champney fokuserar särskilt på de fascinerande berättelserna kring dessa villor och lyfter ofta fram de framstående personer som bodde där, däribland konstnärer och adelsmän. I början av boken introducerar författaren villornas historiska sammanhang och reflekterar över hur deras storslagenhet har bleknat med tiden, samtidigt som de fortfarande bevarar en unik charm. De inledande kapitlen antyder berättelser om framstående personer som Cesare Borgia och den häftiga, vackra Caterina Sforza, vars trots förkroppsligar tidens dramatiska konflikter och politiska intriger. Berättelsen väver samman historiska hänvisningar med suggestiva beskrivningar av villorna och lägger grunden för en fängslande utforskning av konst, romantik och samhällsdynamiken i renässansens Italien.