”Längst i norr, vol. I” av Fridtjof Nansen är en historisk skildring skriven i slutet av 1800-talet. Verket beskriver i detalj den rekordlånga forskningsresan med fartyget ”Fram” från 1893 till 1896, samt en lång slädfärd som Nansen och löjtnant Johansen företog. Boken behandlar sannolikt teman som äventyr, upptäcktsfärder och de utmaningar man mötte i polarområdena, med betoning på människans strävan efter kunskap. I början av berättelsen lägger Nansen grunden för sin djärva expedition till Arktis och reflekterar över de historiska försöken att nå Nordpolen samt motiven bakom sådana företag. Han diskuterar de isiga landskapens bestående gåtfullhet och lockelse och erkänner de uppoffringar som tidigare upptäcktsresande gjort. Det inledande kapitlet fångar kärnan i människans nyfikenhet och uthållighet och introducerar läsaren till Nansens planer för färden, byggandet och utrustningen av Fram samt de åtföljande utmaningarna och förhoppningarna om vetenskapliga upptäckter bland Arktis vildmarks okända områden.