„Konfuciuses Analecter“ är en forntida kinesisk filosofisk text som sammanställdes under Krigarrikstiderna (475–221 f.Kr.) och färdigställdes i mitten av Han-dynastin. Denna samling uttalanden och samtal ger en inblick i Konfuciuses lärdomar om moralisk utveckling, dygd och ledarskap. Genom begrepp som ren (dygd), filial piety (barnedygd) och li (rituella rättmätighet) beskriver Konfucius hur individer och härskare kan uppnå etisk utmärkelse. Hans vision är att välbefinnandet i ett land beror på den moraliska karaktären hos dess folk – ogiltigförklarat börjar det med de som leder.
Wikipediasida om denna bok: en.wikipedia.org/wiki/Analects