"Tics and Their Treatment" av Henry Meige och E. Feindel är en vetenskaplig publikation skriven i början av 1900-talet. Verket fördjupar sig i kliniska observationer och behandlingsmetoder för tics, det vill säga ofrivilliga rörelser eller ljud som ofta förbises i den medicinska litteraturen. Författarna strävar efter att höja förståelsen av tics från att betraktas som triviala rörelser till allvarliga medicinska problem som förtjänar grundlig undersökning och behandling. I bokens inledning presenteras en patient, O., vars fall tjänar som ett utförligt exempel på ticsens uttryck och ursprung. Där skildras hans kamp med olika tics som började i barndomen, vilket illustrerar hur dessa ofrivilliga handlingar hänger samman med psykiska tillstånd och vanemässiga reaktioner. O. bidrar med insiktsfulla själviakttagelser kring hur hans tics började och utvecklades och reflekterar över samspelet mellan medveten vilja och ofrivilliga handlingar, samtidigt som han diskuterar familjära mönster av tics i sin släkthistoria. Denna innehållsrika berättelse lägger grunden för en djupare utforskning av ticsens medicinska och psykologiska följder i de följande kapitlen.