”Den sibiriska landsvägen från Peking till Petersburg” av Alexander Michie är en historisk skildring skriven i mitten av 1800-talet. Verket berättar förstahandsmässigt om författarens resa från Kina till Ryssland genom Mongoliet och Sibirien och beskriver landskapen, kulturerna och upplevelserna längs vägen. Boken syftar till att belysa en färdväg som i stor utsträckning var outforskad och, som antyds i förordet, att ge nya insikter i de områden som genomkorsades. I bokens inledning presenteras Michies motiv för att ge sig ut på denna resa: han inspirerades av tidigare resenärer och av en önskan att uppleva mysterierna i mindre kända regioner. Han jämför svårigheterna och obehagen med en sjöresa med lockelsen i den nordliga rutten genom krävande klimat och främmande landskap. Michie beskriver de samhällsförändringar som ägde rum i Kina vid denna tid, särskilt när det gäller utlänningars tillträde och de begränsningar som den lokala regeringen införde, samtidigt som han lägger grunden för de reseupplevelser som följer. Berättelsen är fylld av iakttagelser om geografin, lokala seder och samspelet mellan utlänningar och lokalbefolkning, vilket effektivt drar in läsaren i resans historiska sammanhang.