”The Camp of Refuge: A Tale of the Conquest of the Isle of Ely” av Charles MacFarlane är en historisk roman skriven i mitten av 1800-talet. Boken skildrar den omvälvande tiden kring den normandiska erövringen och fokuserar främst på saxarnas kamp mot sina förtryckare. Den innehåller gestalter som Elfric, en novis och budbärare som tar sig fram genom farorna i sin omgivning, samt betydande historiska personer från epoken, när de försöker hantera det hot som normanderna utgör. I berättelsens början följer vi Elfric när han färdas från Crowland Abbey till filialcellen i Spalding med olycksbådande nyheter om de annalkande normandiska styrkorna under Ivo Taille-Bois ledning. Hans muntra läggning står i skarp kontrast till faran som omger honom, när han undviker möjliga hot och reflekterar över sitt uppdrag. När han når cellen informerar han de skräckslagna munkarna om den överhängande faran, vilket bäddar för konflikt när de försöker hantera sin desperata situation och möjliga strategier för motstånd mot det hotande angreppet. De inledande kapitlen förenar skickligt äventyrselement med historisk kontext och etablerar både de utmaningar som gestalterna ställs inför och de bredare temana överlevnad och lojalitet i tider av oro.