”Notre Dame de Paris” av Charles Hiatt är en historisk och arkitekturhistorisk skildring, skriven i början av 1900-talet. Verket går på djupet med Notre-Dame-katedralens rika historia och utforskar dess arkitektoniska betydelse, de kyrkor som föregick den samt dess utveckling genom olika historiska händelser. Hiatt behandlar de intrikata detaljerna och katedralens framträdande plats i den franska kulturen, och lyfter fram dess anmärkningsvärda särdrag samt historiska händelser med anknytning till katedralen. Bokens inledning lägger grunden för en diskussion om de förändringar Paris har genomgått under årens lopp och betonar hur Notre-Dame förblir en stark symbol mitt i dessa omvandlingar. Hiatt beskriver katedralens motståndskraft genom revolutioner och krig och antyder att den förkroppsligar både den parisiska historiens storslagenhet och melankoli. Berättelsen introducerar de första skedena i Notre-Dames historia och berör dess ursprung, betydelsen av dess uppförande och de förändringar den har genomgått under århundradena, vilket banar väg för en ingående utforskning av dess arkitektoniska särdrag och de historiska händelser som har format katedralens karaktär.