Etttiot år och mer; Minnen 1815–1897” av Elizabeth Cady Stanton är en historisk skildring som skrevs under slutet av 1800-talet. Dessa memoarer beskriver Stantons liv och reflekterar över hennes erfarenheter som en framstående aktivist för kvinnors rättigheter samt hennes samspel med tidsmedlemmar inom rörelsen. De inledande kapitlen ger en introduktion till hennes tidiga barndom, familjebakgrund och de grundläggande upplevelser som formade hennes synsätt på social rättvisa och jämställdhet mellan könen. Memoarierna tar upp Stantons reflektioner över sin barndom och betonar komplexiteten i att växa upp i en samhälle med strikta könsroller. Hon ger levande beskrivningar av sitt familjeliv – både glädjefyllda ögonblick och kampar mot de begränsningar som påtvingades unga flickor. När hon berättar om viktiga upplevelser, såsom sin utbildning och de orättvisor hon observerade, avslöjar Stanton sin växande medvetenhet om de orättvisor kvinnor stod inför – vilket lade grunden för hennes livslånga verksamhet för kvinnors rättigheter. Tonen i memoarierna är introspektiv och känslomässigt gripande, och ger insikter i det emotionella landskap som senare skulle påverka hennes aktivism.