Morsamor” av Juan Valera är en historisk roman skriven i slutet av 1800-talet. Berättelsen handlar om en till synes obetydlig karaktär, Fray Miguel de Zuheros, en franciskansk munk som reflekterar över sitt liv samtidigt som han bekämpar teman som ambition, ära och andlighet i ett snabbt förändrande Spanien under 1500-talet. Boken fördjupar sig i Fray Miguels inre kampar när han konfronterar sina tidigare misslyckanden samt de samhällsförändringar som sker omkring honom. I början av “Morsamor” presenteras Fray Miguel de Zuheros som en åldrande och oanmärkningsvärd munk som har tillbringat över fyrtio år i ensamhet i ett kloster nära Sevilla. Inledningsvis skildras han som en figur av medelklass – han har inte lyckats göra någon större insats under sin ungdom som soldat och poet. När han får veta om Spaniens nyliga segrar och växande inflytande upplever Miguel en återupplivning av ambition samt ångest över sina tidigare val, vilket förvärras av känslor av avund över den ära som andra uppnår. Berättelsen lägger grunden för hans inre konflikt och möjligheten till förändring – särskilt när hans medmunk, Padre Ambrosio, dyker upp och besitter mystiska kunskaper samt potentialen att återuppliva Miguels ambitioner.