Den nya samhället” av Walther Rathenau är en filosofisk studie skriven i början av 1900-talet. Verket undersöker de ekonomiska och sociala förhållandena i efterkrigstida Tyskland och granskar socialismens verkligheter samt samhällets omstrukturering. Rathenaus insikter är inte begränsade till Tyskland – han diskuterar principer som är relevanta för bredare samhällsförändringar i flera länder. Bokens inledning presenterar författarens bakgrund, både inom industrin och akademin, vilket ger trovärdighet åt hans tankar om sociala reformer. Rathenau ställer provokativa frågor om naturen hos ett fullständigt socialiserat samhälle och kritiserar de befintliga kapitalistiska strukturerna. Han menar att det verkliga målet med en sådan samhälletsutveckling inte bara är en rättvis fördelning av rikedom, utan snarare utrotningen av klassskillnader och främjandet av mänsklig utveckling. Rathenau introducerar även begreppet att ett samhälle inte bör tillåta inkomster utan arbete, vilket lägger grunden för en mer djupgående undersökning av både de materiella och andliga aspekterna av samhällsförändringar. I hela denna inledningsdel är tonen seriös och eftertänksam – den uppmanar läsarna att reflektera över de komplexa sociala anpassningarna som krävs i en efterrevolutionär kontext.