«Frankrikes kungliga palats och parker» av Francis Miltoun är en historisk skildring skriven i början av 1900-talet. Boken undersöker den rika historien och de romantiska händelserna kring Frankrikes kungliga parker och palats och tar avstånd från konventionella resehandböcker som enbart fokuserar på politisk historia. Miltouns utforskning lovar att avslöja den franska kungliga residensens särprägel och betonar samspelet mellan känsla och storslagenhet som skiljer dem från deras motsvarigheter i andra länder. Verkets inledning banar väg för en insiktsfull färd genom Frankrikes historia, sammanflätad med landets enastående kungliga arkitektur. Med en hänvisning till en munkpilgrims nostalgi reflekterar Miltoun över hur centrala händelser i Frankrikes historia utspelade sig inte bara i storslagna urbana miljöer utan också på magnifika lantegendomar och i deras trädbevuxna landskap. Han kritiserar de konventionella sätten att återberätta historien och förespråkar en berättarstil som fångar hovsamhällets livfulla och ofta överdådiga liv, med särskild tonvikt på passionen för friluftsaktiviteter som jakt. Det inledande kapitlet etablerar en ton som inbjuder läsarna att uppskatta den historiska och kulturella betydelsen som finns inbäddad i såväl palatsen som de omgivande trädgårdarna och lägger grunden för de resrutter och utforskningar som följer.