”Il Libro Nero” av Anton Giulio Barrili är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Berättelsen utspelar sig i en medeltida miljö och kretsar kring ett slott som kallas Roccamàla, med fokus på invånarnas liv, särskilt den galante greven Ugo och de mystiska händelserna kring honom. Berättelsen antyder teman som vidskepelse, sociala relationer och sökandet efter lycka genom olika gestalters perspektiv, såsom falkeneraren mastro Benedicite och den förtrollande Romèo. I början av romanen introduceras vi till den olycksbådande stämningen när solen går ner över slottet Roccamàla, där personerna förbereder sig för en mystisk besökare. Berättelsen etablerar snabbt mastro Benedicite, som är fylld av onda aningar kring grevens lycka och den förestående ankomsten av en gäst. Trots den skrytsamme och gladlynte greven Ugos melankoli antyds det övernaturliga genom berättelser om en djävul som bor i tornet på ett före detta kloster. I sina poetiska möten väver den unge Fiordaliso, tillsammans med den mystiske Romèo, samman berättelser om kärlek, vänskap och existentiella frågor som antyder en djupare undersökning av lyckans och det övernaturligas natur och bereder vägen för det drama som utspelar sig inom slottets klippiga murar.