L’olmo e l’edera” av Anton Giulio Barrili är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Denna verksamling utforskar teman som kärlek, natur och de komplexa relationerna mellan människor, med fokus på karaktärerna som lever i Genuas livliga atmosfär. Berättelsen handlar främst om Guido Laurenti, en ung naturalist, och den mystiska markisen Bianca di Roccanera, som fängslar hans uppmärksamhet med sin skönhet. Inledningen till “L’olmo e l’edera” presenterar berättarens perspektiv och hans reflektioner över naturn i berättande – med betoning på sanningens vikt i narrativa verk. Berättelsen följer Guido Laurentis liv, som leder ett tillbakadragen liv och engagerar sig djupt i den naturliga världen. Hans ensamhet störs när han blir förtjust i den mystiska markisen Bianca; när han observerar henne på avstånd under en föreställning på teatern fängslas hans tankar helt av henne. Berättelsen antyder de interna kampar Laurenti måste genomgå när han övergår från ett liv ägnat naturen till ett som är förknippat med mänskliga känslor och begär – vilket lägger grunden för de romantiska och sociala komplexiteter som kommer att utvecklas.