L’olmo e l’edera” av Anton Giulio Barrili är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Denna bok utforskar teman som kärlek, natur och de komplicerade relationerna mellan människor, med fokus på karaktärerna som lever i den livliga atmosfären i Genua. Berättelsen handlar främst om Guido Laurenti, en ung naturvetare, och den mystiske markisen Bianca di Roccanera, som fängslar hans uppmärksamhet med sin skönhet. Inledningen till “L’olmo e l’edera” presenterar berättararens perspektiv och hans refleksioner över naturn hos berättande, med betoning på vikten av sanning i narrativa verk. Berättelsen följer Guido Laurentis liv – ett tillbakadragen liv där han engagerar sig djupt i den naturliga världen. Hans ensamhet störs när han blir förtjust i den mystiske markisen Bianca, vars skönhet fängslar hans tankar när han observerar henne på avstånd under en föreställning på teatern. Berättelsen antyder de inre kampar Laurenti står inför när han övergår från ett liv ägnat naturen till ett som är förknippat med mänskliga känslor och önskningar – vilket lägger grunden för de romantiska och sociala komplikationer som kommer att uppstå.