„Dörren i väggen, och andra berättelser“ av H. G. Wells är en samling noveller skrivna under slutet av 1800-talet. Första novellen, „Dörren i väggen“, introducerar Lionel Wallace, en man som berättar om ett fantastiskt minne från sin barndom – om en dörr som leder till en härlig trädgård. Detta minne blir centrum för hans liv och symboliserar de djupa längtan och ånger som följer honom när han kämpar med vuxnas ansvar. I början av berättelsen lyssnar en berättare på Wallace när han reflekterar över den märkliga trädgården han upptäckte som barn – en trädgård fylld av skönhet och sällskap. Wallace beskriver sin första möte med dörren och den livfulla världen den ledde honom till, i kontrast till de vardagliga verkligheterna i hans liv. Trots sina framgångar som vuxen kämpar han med en djup känsla av förlust och ånger över att ha övergett den fantastiska världen i jakt på ett konventionellt liv. Berättelsen gräver sig in i teman som minne, längtan och de offringar som görs i tjenst av plikt – vilket får läsarna att fundera över effekten av val och naturen hos sann lycka.