”Wege und Umwege” av Annette Kolb är ett skönlitterärt verk skrivet i början av 1900-talet. Berättelsen fokuserar på gestalten Marie och skildrar hennes känslomässiga och intellektuella resa genom livets landskap, däribland hennes erfarenheter i en sluten klostermiljö och hennes utforskande av skönhet, konst och identitet. Berättelsen reflekterar sannolikt över djupare filosofiska teman och visar Maries inre oro och sökande efter mening när hon samspelar med både sin fysiska och sociala omgivning. I början av romanen presenteras Marie som en ung flicka som försöker orientera sig bland sina motstridiga känslor och uppfattningar om livet. I klostret där hon växer upp brottas Marie med känslor av leda och existentiell ångest, medan hon pendlar mellan stunder av ungdomlig glädje och ett djupt missnöje med sin omgivning. Hennes självreflektion blottlägger en rastlös själ som söker förståelse mitt i omgivningens melankoli, vilket får henne att ifrågasätta tillvarons mening, skönhetens natur och sin roll i en komplex värld. Genom hennes reflektioner och livfulla möten lägger Kolb grunden för Maries fortsatta sökande efter identitet och uppfyllelse i ett ofta förbryllande liv.