”Hanging in Chains” av Albert Hartshorne är en historisk skildring skriven i slutet av 1800-talet. Verket fördjupar sig i historiska sedvänjor och rättsliga aspekter kring dödsstraff i England, med särskilt fokus på att hänga upp de avrättades kroppar i galgar som ett offentligt avskräckningsmedel. Texten belyser olika straff under århundradenas lopp, däribland uppgifter om ökända personer och händelser med anknytning till avrättningar, och utforskar samhällets föreställningar om död och vanära förknippade med att hängas upp i galgar. I början av berättelsen diskuterar författaren begravningens betydelse i forntida kulturer, särskilt bland judar, egyptier och greker, och betonar den skam och vanära som förknippades med att dö utan att få en ordentlig begravning. Hartshorne använder bibliska hänvisningar och historiska anekdoter för att illustrera den fasa som upphängning i galgar innebar, och beskriver hur denna strafform användes för att inge allmänheten skräck och tjäna som en varning mot brott. Inledningen skapar en kuslig stämning och förbereder läsarna på en detaljerad utforskning av de makabra inslagen i rättsliga bestraffningar genom historien.