”Die Welt in hundert Jahren” av Arthur Brehmer och Ernst Lübbert är ett spekulativt verk skrivet i slutet av 1800-talet. Boken samlar insikter från olika medverkande om mänsklighetens möjliga framtid och den tekniska utvecklingen och målar upp en detaljerad bild av livet ett sekel fram i tiden. Den behandlar teman som samhällsutveckling, maskinernas roll och utvecklingen av mänskliga relationer mot bakgrund av snabba vetenskapliga och kulturella förändringar. Verket inleds med ett filosofiskt förord som blickar fram mot framsteg inom den mänskliga civilisationen och fokuserar både på tekniska innovationer och etisk utveckling. Det betonar mänsklighetens strävan att förutse framtiden utifrån den nuvarande utvecklingsriktningen och antyder att en ökad mekanisering och en samhällelig förskjutning mot humanism kommer att leda till en värld som omvandlats av medkänsla och samarbete. Texten introducerar begrepp som krigföringens tillbakagång, det sociala ansvarstagandets framväxt och den förenande kraften i tekniska framsteg, vilka kommer att forma vardagslivet och mänskliga relationer under det kommande århundradet.