”Barbe-bleue” av Oscar Méténier är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Berättelsen kretsar kring flera personer, däribland vicomte de Charaintru och den tillbakadragne baron Pottemain, som har ett mystiskt förflutet och om vilken det ryktas att han är en skräckinjagande person i trakten. Berättelsen antyder teman som svartsjuka, begär och relationernas komplexitet inom landsbygdens sociala dynamik, med särskilt fokus på de samspel och intriger som involverar kvinnor som institutets Pauline Marzet. Romanens inledning lägger grunden genom ett samtal mellan herr och fru de Guermanton och vicomte de Charaintru, när de diskuterar ett kommande besök hos baronen på hans avskilda egendom Bois-Peillot. En känsla av mystik omger baronen, som beskrivs ha dragit sig undan från samhället efter sin hustrus död, vilket återspeglar ryktena om hans melankoliska och fruktade framtoning. När Charaintru förbereder sig för besöket avslöjar dialogen antydningar om fru de Guermantons svartsjuka mot den unga och livfulla Pauline, vilket antyder att handlingen kan komma att fördjupa sig i romantiska förvecklingar och hemligheter som på djupgående sätt flätar samman dessa personers liv.