Wilhelm Buschs «Schein und Sein: Efterlämnade dikter» är en samling dikter som skrevs under slutet av 1800-talet och publicerades efter hans död. Boken visar Buschs talang för att förena humor med samhällskommentarer och reflekterar ofta över människans natur, samhälleliga normer och existentiella funderingar. Mot bakgrund av ett snabbt föränderligt Tyskland fångar den kärnan i en kultur som navigerar genom moderniteten samtidigt som den bevarar en känsla av tradition. Dikterna i «Schein und Sein» utforskar ett brett spektrum av teman, däribland kärlek, förlust och egenheterna i mänskligt beteende. Med kvickhet och skarp iakttagelseförmåga tar Busch upp livets besynnerligheter och använder ofta lättsam ironi och satir. Gestalterna i hans dikter hamnar i olika situationer, från familjelycka till filosofiska grubblerier, och avslöjar sina önskningar och frustrationer. Samlingen betraktar vardagliga erfarenheter genom en humoristisk men tankeväckande lins och inbjuder läsarna att reflektera över tillvarons djupare sanningar, samtidigt som de kan njuta av den lekfulla stil som Busch är berömd för.