„Lieder av Kabir“ eftir Kabir, översatta av Rabindranath Tagore, är en samling mystisk diktatur skriven omkring 1400-talet. Verket visar Kabirs djupgående andlighet – han var i hantverk själv wever men även en revolutionär tänkare – och betonar en universell kärlek till Gud som överstiger religiösa gränser. Dikterna framhäver den essentiella enheten hos det gudomliga, som finns i både hinduismen och islam, och uppmanar läsarna att söka det gudomliga inom sig själva snarare än i yttre ritualer eller institutioner. Inledningen till diktursamlingen ger värdefullt sammanhang om Kabirs liv och lärdomar, och lyser fram hans roll som lærling hos den hinduiska helgonen Râmânanda samt hans vilja att bruka broar mellan olika trosströmningar. Kabirs ljuddikter uttrycker att det gudomliga finns inneboende i alla varelser och uppmanar till en direkt, personlig relation med Gud – utan hjälp av ritualer eller dogmer. Hans livfulla bildspråk och klara formuleringar gör dessa djupgående insikter lättillgängliga, och de fokuserar på teman som kärlek, enhet och upplivning – framför traditionella skillnader – vilket sätter tonen för de andligt berikande dikterna som följer.