Opiumvanien” av Horace B. Day är en ärlig skildring av de svårigheter och komplexiteter som hör samman med opiumberoende – troligen skriven i slutet av 1800-talet. Texten syftar till att ge hopp och strategier för dem som lider av opiumberoende genom att dela personliga upplevelser samt de andra persons erfarenheter som har stött på dessa beroenden och de utmaningar som följer med detta ämne. Den utforskar inte bara de negativa konsekvenserna av vanien, utan också möjligheterna till återhämtning och överlevnad genom beslutsamhet och viljestyrka. I början av verket presenterar författaren sin huvudsakliga målgrupp – de som använder opium – och förklarar syftet bakom sammanställningen av berättelserna i boken. Inledningen skildrar den sorgliga situation där dessa individer befinner sig, vilket understryker behovet av hopp genom delade upplevelser. Day berättar om sin egen resa in i opiumberoende, ögonblicken av desperation samt hur han gradvis insåg att han måste sluta använda drogen. Han lyfter fram både de fysiska och emotionella hinder som hör samman med vanien, och nämner exempel på allvarlig obehaglighet och svårigheter under försök att släppa drogen. Han betonar vikten av tålamod och motståndskraft under hela återhämtningsprocessen och ger uppmaningar till de som drabbas av opiumvanien.