Germanien och Agricola” av Cornelius Tacitus är en historisk text som skrevs i slutet av 100-talet e.Kr. Denna verksamhet omfattar två viktiga verk av Tacitus: “Germanien”, som ger en beskrivning av geografin och sedvänjena hos de germanska stammarna, samt “Agricola”, en biografisk skildring av hans svärfader, Gnaeus Julius Agricola, känd för sina militära kampanjer i Britannien. Texterna reflekterar över de germanskas sociala strukturer, traditioner och mod, samtidigt som de skildrar Agricolas bidrag till den romerska hänsynen i Britannien – med fokus på teman som dygd och komplexiteten hos imperiellt styre. I inledningen ger verket en översikt över det väldigt lite som är känt om Tacitus personliga liv, och kopplar detta till den historiska kontext där han skrev. Därefter går texten vidare till “Germanien”, där geografin och egenskaperna hos de germanska folken beskrivs – med betoning på deras varierade sedvänjor, krigande anda och gemensamma strukturer. Tacitus ger detaljerad information om deras unika sociala normer, krigarkultur och särpräglade bruk, och kontrasterar dem med den romerska samhället. Han skildrar på ett levande sätt den grimma andan hos de germanska stammarna och antyder den hot som de kan utgöra för det romerska riket. Syftet med denna skildring är att ge en inblick i en värld som, trots att den inte uppfyllde romerska standarder, ändå bär på en viss noblesse och motståndskraft som förtjänar respekt.