„Germania och Agricola“ av Cornelius Tacitus är en historisk text skriven i slutet av 100-talet e.Kr. Verket innihåller två viktiga verk av Tacitus: „Germania“, som ger en beskrivning av geografin och sedvänjena hos de germanska stammarna, och „Agricola“, en biografisk skildring av hans svärfar, Gnaeus Julius Agricola, som var känd för sina militära kampanjer i Britannien. Texterna reflekterar över de sociala strukturerna, traditionerna och modet hos Germanerna samtidigt som de skildrar Agricolas bidrag till romersk styrning i Britannien, med fokus på teman som dygd och komplexiteten i kejsardomsstyre. I inledningen ger Tacitus en översikt över det väldigt lite som är känt om sitt eget personliga liv och kopplar detta till den historiska sammanhanget där han skrev. Därefter går texten vidare till „Germania“, där geografin och egenskaperna hos de germanska folken beskrivs, med tonvikt på deras varierade sedvänjor, krigarhet och samhällssstrukturer. Tacitus ger detaljer om deras unika sociala normer, krigarkultur och särpräglade sedvänjor och kontrasterar dem med romerskt samhälle. Han skildrar på livfullt sätt den hårda anda hos de germanska stammarna och antyder den hot som de kan utgöra för det romerska riket. Syftet med denna skildring är att ge en inblick i en värld som, trots att den inte uppfyllde romerska krav på civilisering, ändå bär en viss ädelhet och motståndskraft som förtjänar respekt.