”Edgar Allan Poes dikter” av Edgar Allan Poe är en samling dikter skrivna i mitten av 1800-talet. Den sammanför hans berömda lyriska dikter med tidigare verk och några prosareflektioner över poetik, med teman centrerade kring kärlek, förlust, skönhet, död och hypnotiskt klingande. Läsaren kan förvänta sig stämningsfulla ballader och elegier där de talande rösterna hemsöks av idealiserade, ofta förlorade kvinnor och av drömlika eller makabra syner. Volymen inleds med förlagsmaterial och en detaljerad innehållsförteckning, följd av en omfattande introduktion som försvarar Poes karaktär, tecknar konturerna av hans hårt prövade liv och karriär och förklarar hans konstnärskap — hans betoning av melodi, refräng, korthet och den icke-didaktiska ”poetiska principen” — samtidigt som ”Korpen” omvärderas bland hans övriga lyriska dikter. Därefter återges Poes anspråkslösa förord från 1845 och hans dedikation till Elizabeth Barrett Barrett. Sedan tar samlingen sin början med signaturdikter — ”Korpen”, ”Klockorna”, ”Ulalume”, ”Lenore”, ”Annabel Lee” och andra — som gestaltar sorg, längtan och det övernaturliga genom rika ljudmönster och refränger, innan den övergår till verk som ”Staden i havet”, ”Erövrarmasken” och ”Det hemsökta palatset”, vilka fördjupar den gotiska stämningen. Avsnittet avslutas med en övergång till dikter skrivna under hans ungdom, där tidig romantisk längtan, klassiska åkallelser och nattliga bilder redan visar fröna till hans senare röst.