Femton år med de utstötta” av fru Florence Roberts är en självbiografisk berättelse skriven i början av 1900-talet. Verket skildrar författarens upplevelser inom missionär- och räddningsarbete, med fokus på hennes djupa engagemang för att hjälpa kvinnor och barn som har hamnat i ett liv fyllt av ondska – särskilt i urbana miljöer. Genom spegeln av hennes personliga förändringar och hennes medkännande insatser tar boken upp de utmaningar som de svaga står inför, samt vikten av kärlek, förlåtelse och frälsning. I början av “Femton år med de utstötta” berättar författaren om hur hennes upplivande av världens hårda verkligheter inleddes av en bekymmerlig händelse som involverade en ung flicka vid namn Rosa. Översvämmad av orättvisor och lidande som många utsätts för delar Roberts sin kallelse att rädda de som är fastna i ondska, och skildrar sina möten med olika individer som påverkats av fattigdom och förtvivlan. Hennes berättelse blandas med uppriktiga reflektioner över sin tro, de visioner som guidade henne, samt en stark önskan att göra skillnad i andras liv – även trots motståndet hon mötte från samhället och sitt eget familjeliv. Inledningen sätter tonen för en uppriktig utforskning av räddningsarbete och den förändrande kraften hos empati och tjänst till andra.