Primitive Love and Love-Stories” av Henry T. Finck är ett vetenskapligt verk skrivet i slutet av 1800-talet. Denna publikation gräver djupare in i begreppen kärlek, särskilt ur en antropologisk och evolutionär perspektiv, och undersöker kärleksnaturen i olika kulturer – framför allt i primitiva samhällen. Boken syftar till att utforska hur känslor relaterade till kärlek har förändrats över tid och hävdar att romantisk kärlek, såsom den förstås i en modern kontext, har utvecklats och inte är en uråldrig eller universellt förekommande känsla. I början av boken introducerar Finck idén att kärlek är ett konstrukt som har utvecklats genom tiderna, under inflytande av kulturella och historiska sammanhang. Han reflekterar över sitt tidigare arbete och svarar på kritiker som har förkastat hans påståenden. Han lägger grunden för en detaljerad undersökning av kärleken och antyder att även om romantisk kärlek vördas i moderna samhällen, så är den ofta frånvarande eller underutvecklad i primitiva kulturer. De inledande kapitlen belyser hans önskan att presentera en opartisk analys, baserad på en mängd antropologiska resurser, och visar att kärleksnaturen är komplex och mångfacettad – påverkad av samhällsnormer och evolutionära processer.