Le voleur” av Georges Darien är en roman skriven i slutet av 1800-talet. Berättelsen följer en namnlös huvudperson som, under sina resor och äventyr, erkänner att han har stulit ett manuskript som tydligen tillhör en karaktär vid namn Randal. Denna handling satter honom på en väg som reflekterar över moral, stöld och författarens introspektiva resa genom sin relation till samhällsnormer och mänsklig natur. I början av romanen presenterar berättaren sig själv med en djärv erkännelse om stöld av Randals manuskript. Han beskriver sin ankomst till Bryssel, mötet med hotellägaren samt hur hans nyfikenhet leder honom att utforska innehållet i en resväska som lämnats kvar av en gäst. Inledningen skapar en komisk men samtidigt tankeväckande ton när berättaren grapplar med konsekvenserna av sin handling, manuskriptets natur samt dilemmatet kring stöld i ett samhälle som lättsinnigt lever utifrån moralisk hybris. När han funderar över beslutet att behålla manuskriptet antyder berättaren även bredare samhällstema såsom rättvisa, moral och den kaotiska blandningen av personliga och samhällliga förväntningar som kommer att driva berättelsen framåt.