”Über die Dichtkunst beim Aristoteles” av Aristoteles är en avhandling skriven omkring 335 f.Kr. som undersöker poesin och dess former. Aristoteles definierar poesin genom begreppet mimesis – konstnärlig efterbildning av mänskligt handlande – och analyserar tragedin, eposet och andra dramatiska konstarter. Verket betonar hur tragedin uppnår emotionell katharsis genom sin struktur snarare än genom skådespelet. Han identifierar tragedins sex väsentliga beståndsdelar, där handlingen är den viktigaste. Texten har bevarats ofullständigt; en andra bok om komedin har gått förlorad i historiens gång.
Wikipedia-sida om den här boken: en.wikipedia.org/wiki/Poetics_(Aristotle)) Wikipedia-sida om den här boken: de.wikipedia.org/wiki/Poetik_(Aristoteles))